Finlands problematiska nordism
Paneldebatt
Ordförande: generalsekreterare Henrik Wilén (Föreningarna Nordens Förbund)
Riksdagsman, tidigare utrikesminister Erkki Tuomioja
Verkställande direktör Risto E. J. Penttilä (Centralhandelskammaren)
Professor Anu Koivunen (Stockholms universitet)
Professor Åsa von Schoultz (Mittenuniversitet, Sundsvall)
Finland har varit medlem av Nordiska rådet i 60 år, men kom med i det officiella nordiska samarbetet några år efter övriga Norden på grund av utrikespolitiska orsaker. Finländarna känner sig i allmänhet som nordbor, men omvärlden har inte alltid placerat Finland i den nordiska familjen. Under kalla kriget undvek Nordiska rådet att diskutera försvars- och säkerhetspolitik, inte minst av hänsyn till Finland.
Idag är försvarsfrågorna inte längre tabu, utan tvärtom det samhällsområde där det nordiska samarbetet är livligast. När Finland (och Sverige) blev medlemmar i EU 1995 nedtonades det nordiska samarbetets betydelse och på sina håll framhölls att det var ett passerat kapitel. Nu när EU är i kris lyft närheten till den nordiska gemenskapen fram igen. Vilka är möjligheterna och problemen med det nordiska samarbetet sett ur Finlands synvinkel? Är Norden Finlands viktigaste referensram?